Träningen med C är verkligen annorlunda i känslan nu när vi är hemma!
Elise nämnde innan vi for att många som varit praktikanter hos Bent blivit väldigt vilsna när de kommit hem och varit tvingade att träna på egen hand, lite som ett beroende av Bents guidning. Detta är ingenting som jag riktigt upplevt ännu men jag känner verkligen av omställningen och miljöombytet. För att komma hem blev lite som att resa tillbaka i tiden och det blev ”som det var” – av gamla vanor. Ridbanan med alla störmoment omkring och ridhuset med olika ställen som helt bombis gömmer odjur och monster som vill äta C till både frukost, lunch, middag och kvällsmat..
Jag var, när jag var kvar i Danmark, väldigt orolig över att komma hem, eller.. kanske inte orolig men väldigt ledsen över att inte få ha den fantastiskt kompetenta hjälpen av Bent. Så nu när jag väl är hemma och tränar utan honom är det lite blandande känslor eftersom det ju trots allt är HEMMA och det känns gott att vara här såklart. Men det coola är att jag fått ta itu med alla de saker som vi hade med oss – ovanor! OCH jag känner mig så mycket mer säker och lugn i mig själv, som att jag hela tiden hör Bents röst i mitt huvud, som ett eller flera mantran. Det verkar lugnande både på mig och Compadre.
Det som dock var det sista som vi mötte på innan vi for hem från Danmark, var att C började visa sina nervösa tendenser, svårigheten att finna ett ärligt nedåt och framåt. Det som Christofer hjälpte oss med har jag fortsatt med här hemma och det har verkligen varit användbart. Dessutom har jag gjort mina egna övningar från marken som hjälpt lika mycket.
Nu har vi ju börjat nosa på galoppen, Compadres akilles.. och jag är väldigt tacksam både att ha fått Elises hjälp så snart inpå samt Bents – för han kommer till Sverige och håller kurs i helgen, tajmat nog, och jag ska få vara med 🙂
