Mina myspojkar!
Mina myspojkar idag! Det är så inspirerade med dessa två gossar, speciellt i förhållande till varandra. Den ena ung, halvt (läs: helt) klumpig och cool, där vi leker fram hjälpgivning och följsamhet. Den andra äldre och mer utbildad, halvt (läs: helt) bipolär och osäker, där vi leker fram bibehållande hjälpgivning och avspändhet. Det att sträva efter balans från två helt olika håll ???
Dreamteam ??
Back on Track
Någon som trivs i sitt nya täcke #alltförminfux
Någon som står och myser, kanske var på väg att rymma ut ur boxen men ångrade sig och somnade.. BoT-täcket var värt varenda krona ?
Lite träning vid hand
Testade idag för första gången på länge en stund vid hand, efter att ha tränat en hel del från marken men då i frihetsdressyr – OCH äntligen börjar det kännas sådär gott och samspelt ??
Nykärlek för frihetsdressyren
Vi som gärna tränar och den lille spolingen som mest stör ?????
.
.
Jag har fått nykärlek till frihetsdressyren och passande är väl det eftersom jag anmält mig till kurs i april för Therese på Horsevision som kommer till mitt stall. Testade idag lite gammalt som vi inte gjort på över ett år. Galopp med fuskhåll i mankammen 😉 – puss på min C
Mysfisen i höstsolen ??
Compadres framparti vs min överkropp
I söndagens kurs i Akademisk Ridkonst fick vi äntligen visa lite vad vi egentligen går för och att då få värdefulla nycklar som öppnar upp en kroppsligt blev en fantastisk insikt. Nu när vi äntligen tagit oss förbi de värsta (största?) mentala problemen har vi äntligen fokus att lägga på äkta formgivning och underbart är det då att få Elises kompetenta hjälp.
På videoklippet ovan syns tydligt, förutom den positiva ÄNTLIGEN utvecklade skritten i Compadres kropp, även det negativa vobblandet med huvudet vilket härstammar från mina låsta armbågar som kommer från omedvetet stela skuldror och vips så sitter jag och Compadre i samma båt och inget tar sig vidare om inte det är vi som sitter på ryggen som ändrar på oss. Så det gjorde jag och vips så kom vi loss – vilken aha-upplevelse.
Jämförelsen kom direkt och videoklipp på detta finns, men dessvärre inte så jag kan ladda upp nu då jag lagt den på andra datorn. Men den som väntar på något gott.. 😉
To be continued!
Två steg bakåt & tvåhundra framåt
Min hjälte och jag har nu kämpat på i två månader till efter katastrofen vid förra kurstillfället för Elise Nilsson. Jag har nu haft en god magkänsla men samtidigt tappade jag lite verklighetsuppfattningen om vad som är bra och mindre bra eller rent av rätt eller fel. MEN – lyckan var total när Elise kunde hjälpa oss precis där vi var i både skritt, trav och galopp, så som vi önskade och som vi kämpat oss hit <3
Små och stora detaljer som att jag blir för still/stel i sitsen och även låser mina armar. Armbågsleden tillsammans med skulderbladet som arbetar framåt gav min häst en helt annan möjlighet för sig att röra sitt bogparti. Detta blev väldigt tydligt när vi försökte oss på piruetter, som vi fick dela upp i små enskilda vändningar.
Äntligen är vi på G och all träning har verkligen gjort sitt i det underskattade BASIC-arbetet, skritt, trav och galopp: och tanken att förbättra grundgångarterna. Nu red vi flera delar av väpnarprovets vägar och koreografi vilket kändes som en sådan revansch eftersom vårt absolut största problem har varit att just ta sig från A till B, hit eller dit, i princip vart jag än bett honom om att vi ska gå. Så att vända den negativa trenden till skrittarbete i öppna, sluta, övergångar mellan framåt och samling, tankar om piruetter, förvänd sluta och även trashankar samt galopp på volt med fokus på att inte jag ska tappa huvudet så jag håller just fokus. Samma sak i galopp som i övriga gångarter – gör det inte svårare än det är. Men gör det inte heller så ”enkelt” så det blir svårt att förstå.
Motivationen på TOPP!
Varför jag i rubriken skrev ”två steg bakåt” är för att vi i mitten av förra veckan föll in i två hemska dagar av bakslag. Men lika snabbt som de gjorde sig påminda om det förflutna, försvann de och lämnade plats för framstegen 🙂
Frihetsdressyrs-inspirerad longering
Igår och idag har jag och Compadre fortsatt träna i longering eftersom han behöver fram med sina bakben och tänka framåt. En stor volt med lång lina och sedan är tanken nedåt framåt i skritt, trav och även galopp. Allt som jag nu gör är med tankarna ifrån helgen och kursen så hjälpgivningen och beröm inspireras av frihetsdressyren.
Jag tror att det mest fantastiska är att slippa allt godisgivande hela tiden som beröm och istället bara kunna sjunka ned på huk och mysa en stund <3 ..och redan idag, som egentligen bara är 4:e dagen som jag använder mig av denna belöning, så börjar han visa en helt annan vilja till att komma till mig, vara med mig och sänka huvudet betydligt lägre.
Spännande fortsättning följer och snart ligger högre dos av Lycopodium på posten så vi kan börja ge det på måndag då det gått fyra veckor.
Just det ja! Idag när vi tränade på högergaloppen kom samma tendenser som det gjort i ridningen. Jag testade idag att ha en hel longerlina så det verkligen räckte till att släppa ut han så långt jag bara kunde och då när det blev lite tungt för honom och han hellre saktade av till trav och jag drev på honom lite till hände det. När väggen kommer gör han en helomvändning och kastar sig ut i vänstervarv istället. Intressant att se snabbheten när jag stod från marken och föreställa mig själv på ryggen..
När han slutade med detta kom han på att han kunde fortsätta framåt och då lade han sig i linan istället, precis som han gör i innertygeln när jag rider, men den här gången kunde jag rätta honom genom att faktiskt ta tag i honom från mitten och så skulle jag få se hur han löste det. Jag var väldigt säker på att han skulle tvärnita och kasta sig om och iväg, så som det brukar hända, men icke. Förvånat stod jag i mitten och såg en häst med spikraka ben glida platt ned på marken!! :O
För att förtydliga situationen är han här ganska onåbar och stressar hellre än att försöka lyssna. Att ta skritt, trav och galopp lite hur som helst på en stoor volt är det enda jag ber om och det borde inte vara helt otänkbart, men tydligt blev det när han till och med gick omkull. Väldigt stillsamt och bara rakt ned för att sedan resa sig upp igen. OCH tilläggas ska att han ALDRIG ens skulle snubbla, så rädd är han om sig. De gånger han faktiskt han snubblat till i ridningen har jag berömt honom massor, för det är ett tecken på att han inte har kontrollbehov över vartenda steg han tar.
När jag sedan bad honom att ta galopp igen och återigen visade honom tydligt inåt svarade han med att väldigt fint lätta och fortsätta galoppera. Direkt fick han sakta av och få massor av beröm!