Igår och idag har jag och Compadre fortsatt träna i longering eftersom han behöver fram med sina bakben och tänka framåt. En stor volt med lång lina och sedan är tanken nedåt framåt i skritt, trav och även galopp. Allt som jag nu gör är med tankarna ifrån helgen och kursen så hjälpgivningen och beröm inspireras av frihetsdressyren.

Jag tror att det mest fantastiska är att slippa allt godisgivande hela tiden som beröm och istället bara kunna sjunka ned på huk och mysa en stund <3 ..och redan idag, som egentligen bara är 4:e dagen som jag använder mig av denna belöning, så börjar han visa en helt annan vilja till att komma till mig, vara med mig och sänka huvudet betydligt lägre.

Spännande fortsättning följer och snart ligger högre dos av Lycopodium på posten så vi kan börja ge det på måndag då det gått fyra veckor.

Just det ja! Idag när vi tränade på högergaloppen kom samma tendenser som det gjort i ridningen. Jag testade idag att ha en hel longerlina så det verkligen räckte till att släppa ut han så långt jag bara kunde och då när det blev lite tungt för honom och han hellre saktade av till trav och jag drev på honom lite till hände det. När väggen kommer gör han en helomvändning och kastar sig ut i vänstervarv istället. Intressant att se snabbheten när jag stod från marken och föreställa mig själv på ryggen..

När han slutade med detta kom han på att han kunde fortsätta framåt och då lade han sig i linan istället, precis som han gör i innertygeln när jag rider, men den här gången kunde jag rätta honom genom att faktiskt ta tag i honom från mitten och så skulle jag få se hur han löste det. Jag var väldigt säker på att han skulle tvärnita och kasta sig om och iväg, så som det brukar hända, men icke. Förvånat stod jag i mitten och såg en häst med spikraka ben glida platt ned på marken!! :O

För att förtydliga situationen är han här ganska onåbar och stressar hellre än att försöka lyssna. Att ta skritt, trav och galopp lite hur som helst på en stoor volt är det enda jag ber om och det borde inte vara helt otänkbart, men tydligt blev det när han till och med gick omkull. Väldigt stillsamt och bara rakt ned för att sedan resa sig upp igen. OCH tilläggas ska att han ALDRIG ens skulle snubbla, så rädd är han om sig. De gånger han faktiskt han snubblat till i ridningen har jag berömt honom massor, för det är ett tecken på att han inte har kontrollbehov över vartenda steg han tar.

När jag sedan bad honom att ta galopp igen och återigen visade honom tydligt inåt svarade han med att väldigt fint lätta och fortsätta galoppera. Direkt fick han sakta av och få massor av beröm!