Att uppdatera såhär i efterhand brukar kännas som en börda med alla detaljer jag ska komma ihåg, just eftersom det brukar vara mest tråkigheter att lägga på minnet. Men livet leker verkligen och någonting har vi hittat rätt angående homeopat-behandlingen för jag har äntligen fått en häst som vågar slappna av, sluta vara rädd, coola ned, chilla lite 😀 ..och det är inte bara vid några enstaka tillfällen utan detta har nu pågått i en hel vecka. Han står kvar vid situationer då han ALLTID innan stuckit, tex. i hagen när man fyller på vatten. Häromkvällen kunde jag till och med komma kånkandes på vattenkannor som skvalpade och trots detta HEMSKA och för att inte tala om LIVSFARLIGA scenario stod min lilla fux helt oberörd kvar vid ingången till hagen, även när jag klumpigt skulle krypa in mellan trådarna. Sedan hade vi ett helt pusskalas tillsammans medan jag fyllde på i deras vattenkar. DET är fasiken helt jäkla fantastiskt! (och jag svär aldrig i text, men herregud!!)

Ett till exempel på något som verkligen bara inte händer, men som ändå hände, är när Ice och Compadre stod i stallgången. Compadre stod närmst mig, inte uppbunden men med grimma på och grimskaftet hängandes på nacken. Så när Ice började gnaga på stolpen som han stod uppbunden i reagerade jag (som vanligt) på instinkt och klappade till hårt i händerna och gjorde ett utfall med min kropp så min fot stampade till hårt i golvet. I samma sekund som jag gjorde detta och Ice reagerade lite tafatt som han brukar, insåg jag att jag nog skrämt skiten ur Compadre för han brukar verkligen ordagrant skita totalt ned sig och tro att jag ska flyga på honom. Vilket såklart alltid känns lika hemskt, för vad ska folk tro när de ser hans reaktion? Att jag är ond mot honom och att han har all anledning att vara sådan??!! Usch, hemska tanke.. Men nu, reagerade min häst äntligen på det vis som jag önskat i alla dessa år. Han visste att jag inte sade till honom – för han gjorde ju inget fel, han stod bara och sov och det fortsatte han göra efter att han höjt aningens på huvudet som i en lätt nick eller knick med nacken. Wow! Dessutom stod en annan i stallet där och såg allt så min reaktion blev såklart att utbrista: ”SÅG DU!!??” 😛 – vilket hon gjorde.

Det är lätt att tro att jag är en negativ skit som bara förväntar mig att Compadre ska vara rädd och ängslig men nu har jag verkligen fått bevisat för mig att det inte är mina tankar som smittar av sig eftersom jag fortfarande förväntar mig att han kommer bli livrädd – men han blir det inte! Jag tänker inte dessa tankar och agerar efter dem utan jag har verkligen ALLT och det är att dalta, fjanta, vara helt obrydd, vara försiktig, vara klumpig, you name it.. Utan det jag tänker är snarare helt utan dömande och mer ”hoppas inte” att han blir si och så. Rädsla är det han alltid handlat efter och vad han alltid gör saker till – farliga alltså – och om jag testat att tänka positivt spelar det verkligen ingen roll för han gör precis som han alltid gjort.

Häromdagen blev det till och med ett ”nästan återfall” för då var jag lite i obalans när jag gick ut och skulle hämta honom i hagen och då vände han och gick istället. När jag tagit Ice och gick efter Compadre tänkte jag verkligen negativt och förväntade mig att han skulle göra som han alltid brukar, dvs. antingen springa iväg eller stanna tills jag ska ta på grimman och sedan kasta sig iväg i sista sekund för att köra sin ”katt och råtta”-lek. Tro att jag blev förvånad när han, efter att han i vanlig ordning kastat sig iväg från grimman i en tvärvändning, stannar och står still medan jag gick de två metrarna till honom och får sätta på grimman helt okomplicerat. Detta känner jag verkligen är ett tydligt bevis på hur han handlat helt på egen hand i sin negativa spiral – och nu på egen hand håller på att bryta den!

Jag skulle kunna skriva om massa fler saker som jag reagerat på nu under denna vecka, för första veckan lät jag honom mest vara eftersom jag kände mig så orkeslös. Men jag kommer väljer att bara njuta istället, för om detta håller i sig har jag mina två absoluta drömhästar jag någonsin kan önska mig.

Ridningen uppdaterar jag i inlägget efter detta 😉