Äntligen!!! En acceptans i något som sånär liknar ett nedåt-framåt-tänk ?Osäkra lilla pållen o jag kämpar på i frihetsdressyren med följa som här innebär formning såväl som bearbetning av rädslor och osäkerheter. Sadeln är på i syfte att göra honom bekväm med den, vilket han inte är o aldrig varit. Men när han igår till och med visade detta tecken på att ”försöka slappna av” blev jag varm i hjärtat. Lång väg kvar, men alltid en början ?

På söndag är det dags för träning i akademisk ridkonst för Elise. Spännande att se vad både Compadre, jag och Elise känner då över allt.

(Videoklippet som var tänkt här gick tyvärr inte att föra över från facebook..)