Mysfisen i höstsolen ?? Han kan vara en riktig gosis bara han vågar!
Månad: november 2015
Compadres framparti vs min överkropp
I söndagens kurs i Akademisk Ridkonst fick vi äntligen visa lite vad vi egentligen går för och att då få värdefulla nycklar som öppnar upp en kroppsligt blev en fantastisk insikt. Nu när vi äntligen tagit oss förbi de värsta (största?) mentala problemen har vi äntligen fokus att lägga på äkta formgivning och underbart är det då att få Elises kompetenta hjälp.
På videoklippet ovan syns tydligt, förutom den positiva ÄNTLIGEN utvecklade skritten i Compadres kropp, även det negativa vobblandet med huvudet vilket härstammar från mina låsta armbågar som kommer från omedvetet stela skuldror och vips så sitter jag och Compadre i samma båt och inget tar sig vidare om inte det är vi som sitter på ryggen som ändrar på oss. Så det gjorde jag och vips så kom vi loss – vilken aha-upplevelse.
Jämförelsen kom direkt och videoklipp på detta finns, men dessvärre inte så jag kan ladda upp nu då jag lagt den på andra datorn. Men den som väntar på något gott.. 😉
To be continued!
Två steg bakåt & tvåhundra framåt
Min hjälte och jag har nu kämpat på i två månader till efter katastrofen vid förra kurstillfället för Elise Nilsson. Jag har nu haft en god magkänsla men samtidigt tappade jag lite verklighetsuppfattningen om vad som är bra och mindre bra eller rent av rätt eller fel. MEN – lyckan var total när Elise kunde hjälpa oss precis där vi var i både skritt, trav och galopp, så som vi önskade och som vi kämpat oss hit <3
Små och stora detaljer som att jag blir för still/stel i sitsen och även låser mina armar. Armbågsleden tillsammans med skulderbladet som arbetar framåt gav min häst en helt annan möjlighet för sig att röra sitt bogparti. Detta blev väldigt tydligt när vi försökte oss på piruetter, som vi fick dela upp i små enskilda vändningar.
Äntligen är vi på G och all träning har verkligen gjort sitt i det underskattade BASIC-arbetet, skritt, trav och galopp: och tanken att förbättra grundgångarterna. Nu red vi flera delar av väpnarprovets vägar och koreografi vilket kändes som en sådan revansch eftersom vårt absolut största problem har varit att just ta sig från A till B, hit eller dit, i princip vart jag än bett honom om att vi ska gå. Så att vända den negativa trenden till skrittarbete i öppna, sluta, övergångar mellan framåt och samling, tankar om piruetter, förvänd sluta och även trashankar samt galopp på volt med fokus på att inte jag ska tappa huvudet så jag håller just fokus. Samma sak i galopp som i övriga gångarter – gör det inte svårare än det är. Men gör det inte heller så ”enkelt” så det blir svårt att förstå.
Motivationen på TOPP!
Varför jag i rubriken skrev ”två steg bakåt” är för att vi i mitten av förra veckan föll in i två hemska dagar av bakslag. Men lika snabbt som de gjorde sig påminda om det förflutna, försvann de och lämnade plats för framstegen 🙂