Jösses nu är det verkligen krut i gräset!

Både Savannah och Compadre fick idag på sig var sin munkorg pga. att magarna inte bara växer för snabbt utan också mår dåligt, som visar sig i lös avföring. De var mäkta irriterade på mig över detta men jag känner mig lugnare nu när de går ute dygnet runt. Compadre har ju dessutom varit fortsatt lös i avföringen ända sedan han blev dålig i Danmark. Jag behandlar honom hela tiden med olika magkurer men det gör ju inte saken bättre heller när det är krut i gräset i just vårt stall..

Compadre har fått en sommarkompis i hagen, nämligen Savannah, som är på träningsläger hos mig minst en månad. C är väldigt lycklig över en kvinna i sitt liv och kärleken är definitivt besvarad 😉

Här är vårat stora problem just nu, eller jag menar som alltid har varit, för detta är det högra bakbenet som C har problem med att få in under sig i ett fint framsteg. När jag ber honom om lite mer jämnhet i höger varv vill han gärna gå in i ”tickande bomben”-läget och då antingen gå/tänka bakåt eller krumilutta ihop sig i någon typ av låst-samlad galopp på stället så han skjuter mig ur balans.

Idag kan ni se att vi gjorde några riktigt fina framsteg med detta och även ställningen i nacken kom bättre. I slutet av videon syns väl hur vi fastnar, men ändå väldigt trevlig stämning trots den felaktiga formen och rörelsen. Duktig pojke! (precis som ni hör mig säga hela tiden, hehe)

Det var ju som sagt fokus på att få ordning på min tokstolle och det som är tänkt att bli en ”säker galopp”. Med säker menar jag då först och främst balanserad rent mentalt – alltså rent säkerhetstänk. På bilden ser ni en nöjd plutt idag efter att ha kommit igenom en bra bit på ”tickande bomben” uppsuttet ?

Det uppsuttna denna helgen har varit både bra och dåligt och samtidigt som det varit varken bra eller dåligt – och jag ska förklara varför..

Compadre har visat sina ”omöjliga” sidor, när han helt stänger mig ute och bara showar, eller vad jag ska kalla det. Publiken tycker nog att det var det rätta ordet. Men att sitta på honom när han är sådan är verkligen ingen trevlig upplevelse som jag tycker att en show ska vara. Han är helt borta både mentalt och fysiskt och allt det han kan och vill följa mig med är som bortblåst. Det enda jag kan göra är att sitta som en medpassagerare och typ gilla läget, för om jag försöker göra någon inverkan vid dessa tillfällen blir han bara än mer labil och hotfull. Nu när jag satt med en hel publiks ögon på mig och Bent som försökte guida oss kände jag mig väldigt utelämnad, överbliven och efterbliven..

Elise berömde min sits vid de tillfällen som C gick upp i någon form av skolgalopp och terra terra. Jag kan nog inte hålla med, men säger inte heller emot, eftersom det enda jag gjorde var bara att följa med, eftersom följa var det enda jag kunde göra.

Så, vad jag fick ut av träningen uppsuttet var MASSOR, eftersom jag bara fick sitta och ta in allt som Bent sade, men lite oväntat och i vid första tanken ouppskattat eftersom det kändes så flummigt. Men detta är ju verkligen det vi behöver komma vidare med eftersom C inte får fortsätta göra på detta vis eftersom det till vardags är förenat med fara. Videoklippen från helgen blir att titta och speciellt lyssna till om och om igen.

Livet har verkligen valt tillfällen och händelser i en kanonfin följd den senaste tiden för oss och nu är det dags att åter möta fantastiska Bent tillsammans med Compadre för guidning i longering, arbete vid hand och ridning. Jag känner mig förväntansfull över att få ett utlåtande och vidare coaching eftersom vi nu tränat vidare ett tag på egen hand och som sagt, tajmingen är perfekt i tiden.