Livet är bra komiskt 🙂

Min kära tränare Elise Nilsson har kommit som veckoelev denna vecka. Det är ju väldigt passande – och jag hade ingen aning om detta.

För mig och Compis går det förresten kanonis. Vi börjar förbereda oss för att åka hem och klara oss på egen hand. På lite rangliga osäkra ben kommer vi att vandra men jag känner mig ändå lugn av allt jag har lärt mig. De sista 10 dagarna ska jag nu suga ur det sista av allt jag bara kan här <3