Det har gått ett tag sedan jag gjorde ett ordentligt inlägg här på Compadres blogg. Egentligen har jag inte gjort något riktigt inlägg på någon blogg, på ett bra tag..
Det händer både mycket och lite i relationen till C. Vi kämpar på med det gamla vanliga som är hemska demoner och onda minnen. Det är någonting jag definitivt har accepterat i vårt liv, någonting jag kommer att få leva med så länge jag väljer att leva med C. Dock går jag gärna in i min lilla bubbla med skygglapparna på vad gäller hur mycket det påverkat honom och ju fortsätter att påverka honom.
Eddy Blom var hos oss i slutet av juli och palperade igenom, samt behandlade Compadre. Han tyckte att han var fin och att jag skulle vara nöjd med vart vi kommit men såklart fann han en hel del besvär, som väntat. Spänning i nacke, lite mer på ena sidan, mental obalans genom trauma – trauma, trauma, trauma – diagonalt över till ryggfilen, tydligt över länden, bakknän, varierande då han försöker avbelasta och då istället blir överbelastad på andra knäet. Visste ni hur ofta en häst är överbelastad utan att egentligen har gjort någon större ansträngning? OFTA!
Detta var den korta versionen på vad Eddy kom fram till och det är inget ovanligt med ojämnheter, frågan är bara i vilken utsträckning och omfattning. Obalanser i hästkroppen är så mycket mer omfattande än många vet, och allt för många har inte ens en aning om det. Symptom-vården skyggar tillbaka för den läkande naturen!
Under Eddys genomgång av Compadre satte han nålar, akupunktur, två dagar i rad och sedan har jag fortsatt hans behandling, precis som de senaste sex åren för att invänta svar från manprov som jag skickat till Eddy för att kolla.
Jag bokade tid på en hästklinik för att kolla upp skapet. Compadre har nämligen alltid varit lite udda med sitt kissande. Det hände en jätteförbättring som jag trodde blivit till normalt kissande när jag behandlat honom med Formula 15 i två omgångar men märkligt nog kom tydligare besvär fram desto bättre han blev i avspändhet.
Eddy hörde av sig och berättade vad testet visat och det var inte riktigt vad vi hoppats på. För vi hade önskat att det visade svar på dolda grejer, att han svarat på speciella medel – precis som pricken över i:et. Men oturligt nog visade han behov av massor, ingen logik mer än att hans allmäntillstånd är nedsatt. Det mesta..
Compadres obalanser är svåra att veta var de kommer ifrån, han har exempelvis näringsbrist tillsammans med x antal fler obalanser, och ändå har han fått fullt tillräckligt, om inte mer, av naturliga och lättupptagliga mineraler och vitaminer ända sedan jag fick honom för sex år sedan, samt att han är bahandlad för invärtes obalanser. Här finns det dock ett svar som både är enkelt att förstå och svårt att acceptera, psykisk obalans sätter djupare spår i oss än vi nog anar eller vill inse. Det Compadre har varit med om, och dessutom för hur känslig han alltid varit som individ, har sannerligen satt sina spår – djupa spår. Hur vet man att ens häst har en sådan inre stress, plågsam eller ”vardaglig” som man lärt sig leva med?!
Eddy bekräftade den känsla som jag haft ända sedan mina och Compadres vägar mötts. Omfattande, svårdefinierade och definitivt – traumatiserad!
Med gråten i halsen frågade jag vad han kunde rekommendera mig och efter en lång stunds rabblande av medel, insåg jag hur mycket allt detta skulle kosta. En förmögenhet! Eddy bekräftade och sade även till mig att han tyckte att det var lika jobbigt att ge mig detta besked, som för mig att ta emot det.
Det bästa man kan göra innan man har en aning om varken svar, eventuell utgång, resultat eller egentligen någonting, är att bita ihop och ta sig samman. Så det var precis vad jag gjorde. Nu var mitt hopp att veterinären skulle finna någonting som förklarade allt det som hela tiden låser sig i bakkärran/ryggen på honom..
Efter flera timmar hos veterinären och en total genomgång av allt som har med skapet, urinvägarna, urinblåsan, samt njurarna att göra, stod vi med uträtade frågetecken, alltså utropstecken. Vi fann ingenting någonstans. Inga penisstenar, ingen njursten, ingenting som satt i urinröret, snoppen såg helt normal ut och urintestet visade heller ingenting. Det som kvarstod, som inte gick att se direkt, var blodprovet, njurvärden med mera, men å andra sidan vet jag ju så väl att han har nedsatt funktion i njurar (med mera!!) så antingen bekräftar det bara det vi redan vet, eller inte.
Så, vad nu..?!
Nu sitter jag med en nyss lagd beställning på preparat och sedan blir det plånboken samt resultaten som får bestämma vår framtid. Det vi gör är att bara försöka älska förutsättningslöst och göra det som vi tycker är kul. Vill vi rida, rider vi, hur vi gör, blir hur vi känner för att göra, ändrar vi oss, ändrar vi oss, går något snett, stannar vi upp, blir något fel, känner vi vad som är rätt, och vad som är ”fel” kanske känns rätt, men vad som är rätt och fel kommer inte längre att spela någon som helst roll. Trickträning som Compadre alltid har tyckt varit roligt funderar jag på att faktiskt ta upp igen trots att jag mångt och mycket valt bort det då jag hellre har gått in mer för akademiska ridkonsten.
Förändringar är någonting bra, men just nu känns det för jävligt och tungt, samtidigt som jag på något vis helt och hållet koncentrerar mig på vår innersta kärna, och ens finna den, lära känna den och vad som sedan händer blir vad det blir.
När preparaten kommer och behandling påbörjas tänker jag inte göra någonting annorlunda än det jag beskrivit nu. Det är vad det är och jag visste såklart från början när jag tog mig an Compadre att det inte skulle bli varken enkelt eller billigt. Dock har vi slått alla rekord i vad jag ens kunnat ana, i svårigheter. Jag har lärt mig mycket, massor och mer än det och det är nog just därför han kommit till mig i mitt liv. För att jag ska lära mig att älska oavsett vad, att ingenting blir som man tänkt sig och att man aldrig ska tänka sig hur det ska bli för det ändå inte blir så. Allt detta som man blir itutad om att delmål och långsiktiga mål är så viktiga kan jag bara glömma tillsammans med just den här hästen OCH har du en häst som du också känner så med, följ den känslan. För ingen kan tala om för dig hur du ska leva ditt liv och vad du mår bra av!
De senaste två åren har varit så utvecklande och specifikt det senaste magiskt. För så mycket som jag innan sökt och aldrig funnit.. och när jag de senare åren istället stannat upp, släppt prestation och bara engagerat mig i relation så har pusslet sakta men säkert lagt sig själv. Visst har jag och vi lärt oss massor av tidigare år, utbildning i massor och det känns som att det finns hur mycket som helt i knoppen som bara ska manifestera sig i kroppen också. Men att bara få landa och inte göra någonting. Meditera sig fram till en acceptans och bara älska – det är den finaste utvecklingen som varit en så otippat enkel väg och lösning för mig och Compadre.
