Man får nöja sig med det lilla!

Äntligen!!! En acceptans i något som sånär liknar ett nedåt-framåt-tänk ?Osäkra lilla pållen o jag kämpar på i frihetsdressyren med följa som här innebär formning såväl som bearbetning av rädslor och osäkerheter. Sadeln är på i syfte att göra honom bekväm med den, vilket han inte är o aldrig varit. Men när han igår till och med visade detta tecken på att ”försöka slappna av” blev jag varm i hjärtat. Lång väg kvar, men alltid en början ?

På söndag är det dags för träning i akademisk ridkonst för Elise. Spännande att se vad både Compadre, jag och Elise känner då över allt.

(Videoklippet som var tänkt här gick tyvärr inte att föra över från facebook..)

Kategorier: C

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *