Sammanfattning av sex fantastiska ridpass

Många dagar nu att uppdatera er om men det gör jag så gärna när det är så goda nyheter. Kan kan knappast tro att det är sant men efter att vi kommit förbi tredje träningsdagen så har det bara rullat vidare och gått bättre och bättre. Vi har tagit oss från klarhet till klarhet och magkänslan visar helt rätt riktning. Compadre frustar och är nöjd, vinklar och klipper lite med öronen bakåt när vi kommer åt riktigt gung i kroppen men han jobbar på och kämpar sannerligen för laget. Såhär låter en liten summering om varje pass från den fjärde- till och med den nionde träningsdagen.

Fjärde träningsdagen i torsdags
Red ute i paddocken och dessvärre minns jag inte så mycket mer än att det gick bra, mer detaljerad beskrivning kan tyvärr inte ge er. Men vad spelar det egentligen för roll när de andra dagarna har så mycket goda nyheter 😉

Femte träningsdagen, fredags
Ett helt okej pass i ridhuset. Min sambo var med och kikade medan jag visade hur vi kunde ”rida runt” och bara vara i skritt, trav och galopp. Vi höll oss faktiskt enbart i höger varv denna stund idag. Trots att det var bäcksvart när vi gick både till ridhuset och tillbaka till stallet, med endast en ficklampa som min sambo höll koll på, var det en lugn och trygg pålle.

Sjätte träningsdagen, lördag
Idag red jag ute i paddocken men innan jag gjorde det beslutade jag mig för att skritta den lilla vägen som går runt gårdsplanen, ett boningshus och en hage. Vi har en gång innan skrittat den rundan men denna gången tog jag den åt andra hållet. Han blev lite rädd för någonting vid ett buskage men reaktionen var fullt normal, vilket jag inte är van vid utan mer KAOS-rädsla med kroppsdelar överallt. Nu var det mer spänd men pampig pålle.

Ridpasset gick fint och jag red mest i högervarvet även idag. En lättsam känsla i skritt, trav och galopp och mer gjorde jag inte sedan efter jag blev så glad över att det fungerade även en dag då jag inte var riktigt ”fit for fight”. En fantastisk känsla att bara kunna rida ett lite lagom pass och sedan sitta av och gå tillbaka till stallet, vilket vi gjorde, för att vara säkra på att inte stöta på någon spänning uppsuttet de metrarna som är mellan ridbanan och stallet. En dålig dag blev en ganska bra dag 🙂

Sjunde träningsdagen, söndag
Med strålande solsken och klarblå himmel kunde jag inte annat än att drömma mig bort till en lättsam uteritt men med handen på hjärtat så är vi verkligen inte där än.. eller, jo visst skulle vi väl kunna men nu är det ju trots allt så att det vore för min njutning och inte Compadres. Gamla stress-spöken kanske skulle komma på besök och eftersom det känns så bra nu varken vill – eller orkar jag, äventyra det nu.

Men, det blev en framskrittning runt ett jääättestort fält tillsammans med en stallkompis på hennes häst och det kändes gott i både Compadres och min kropp och knopp. Det borde åtminstone ha tagit minst 20 minuter att ta oss runt, sedan var vi redo för ett pass på ridbanan.

Skritt, trav och galopp i båda varven, men igen mer i höger eftersom det fortfarande ”faller oss in” att ta vänster, så just därför inte. Han kändes mjukare, rörligare och stabilare och det blir han verkligen nu pass efter pass. Försökte smita in med lite förvänt tänk och det gick över förväntan. Alltså red vi vänsterform i högervarvet, vilket kändes bra att nosa lite på. Kände hur bra det var för bogfriheten som vi verkligen behöver mer av och det var fantastiskt att kunna plocka i kapsontygeln (rider med tre-ett-handfattning) med fint resultat.

Åttonde träningsdagen, måndag – igår

Kvällens ridpass blev i ridhuset samtidigt som en stallkompis tränade. Det var intressant att ha en så fokuserad och koncentrerad häst trots att det var ett till ekipage där. Jag red idag ganska lika tid i båda varven och kunde börja be om mer nedåt-framåt i högergaloppen än jag kunnat innan, samtidigt som han tog det lugnt. Han börjar verkligen känna på sin kropp nu och trots att högergaloppen är stötig så blir den rundare och rundare. Vänstergaloppen är nästan ”för rund” men det är för att han studsar ifrån istället för att möta mjukt, alltså mer push än bärighet i bakkärran.

Nedåt-framåt har faktiskt gått att arbeta med de senaste två träningsdagarna och när jag även kunde be lite om det i vänstergaloppen kändes det som stora framsteg. Han ”knäcker” gärna av nacken istället för att bära nacken som högsta punkt och det gör att vi tappar allt som heter nedåt FRAMÅT, men nu när även detta så smått börjar bli möjligt utvecklar sig galoppen av sig själv även när vi rullar lite försiktigt framåt.

Från galoppen kom stora fina luftiga travsteg och jag lät honom faktiskt länga en smula – synd att kalla det längning men det är iaf. på väg framåt istället för att bara gå uppåt&nedåt på en och samma gång) Den dagen vi kan ha en normal framåt-nedåt-trav har vi verkligen kommit en bit, för det är det stora problemet med Mr C – elasticitet, men jag börjar få uppriktigt hopp om det, speciellt idag 🙂

Nionde träningsdagen, tisdag – idag
Idag precis som igår var en fröjd! Compadre frustade och verkade vara nöjd och glad under hela ridpasset, det enda missnöje han egentligen visar nu för tiden är att öronen kan fäkta bakåt när vi kommer åt höger bakben in under sig till balanspunkten, istället för ut från kroppen, och nytt för IDAG är att jag till och med tror mig ha känt en sänkning i vänsterhöften.

Annars var dagens träning med fokus på att, precis som igår, rida lika mycket i båda varven så vi strävar efter att bli så jämnsidiga som möjligt nu, en gång för alla. Visst är det alltid att jobba på, men den oerhört stora och ohälsosamma ojämnsidighet Compadre haft ska verkligen bort en gång för alla, både de mentala och fysiska minnena.

Det vi FAKTISKT gör nu är: att rida lite förvänt, serpentinbågar, volter, volter i volter, snett igenom i diagonalsluta, diagonalslutor på volt, mer eller mindre ställning, öppna i nedåt-framåt, halt i nedåt-framåt och övergång till sluta i halten, början på skolhalt-tänk, skritt, trav, galopp, nedåt-framåt med övergångar till samling och åter till nedåt-framåt igen, trav till halt, halt till skritt i samling, halt till skolskritt, skolskritt till piaff/samlad trav, galoppfattning i nedåt-framåt, låta passage-takt finnas om den erbjuds. Denna sammanfattning vill jag ha just för att verkligen tala om för mig själv att allt som jag just nämnt är vad vi kämpat oss fram till och lekt oss fram till. Allt vad gäller vägar har bara varit kämpar-anda, få in rutiner, tänka säkerhet och lära sig STYRA sin häst oavsett vad, kanske låter det knasigt med mina egna elever vet precis vad jag pratar om – i princip ren och skär hantering från ryggen, det ska bara funka. Sedan är allt annat vad gäller formgivning, gångarter med taktförändringar, rytm saker som vi till 100 % nu har lekt fram, känt och klämt, fixat och donat.

Känslan jag vill ha är enkelhet, aldrig ha en enda övning som mål eller önskan, utan istället få allt gratis när det händer i kroppen.. och vad gäller min egen kropp, sits och hand är det jag FAKTISKT koncentrerar mig på nu: varje hjälps individuella inverkan, pendeln i benen och höftrörelsen som fortplantar sig i Compadres ryggrörelser, förstärkning/nedsänkning av inner sittben för att hjälpa ryggswinget, särskilja alla olika delar av min skänkel och mina ben, inner och ytter, takt framåt, nedåt, uppåt, från sida till sida, handen i förhållande till sitsen, sitsen i förhållande till handen, indirekt tygel och gensvaret av en häst som är mellan tyglarna och inte går emot eller ifrån. Listan kan göras lång men detta handlar varken om att rabbla eller egentligen dela med någon utan för min egen skull behöver jag kanske i framtiden just denna påminnelse om känsla och fokus. Kanske jättetråkig läsning för er, kanske jätteintressant?! Vad vet jag.. så kommentera gärna inlägget med frågor och funderingar, eller andra tankar också för den delen.

Bilden nedan är från igår efter ridpasset då jag tog en bild för att visa hur yttepyttelite han numera svettas = vilket betyder att han inte längre är stressad och går emot och det är ju så fantastiskt det också 😀 Efter dagens pass glömde jag helt av att fota, men det hade jag också önskat att ha för egen dokumentation då det inte fanns en endaste ynka fuktig pälsfläck alls på min prins.

2015-10-19 C pytt svett

Kategorier: C

1 reaktion på “Sammanfattning av sex fantastiska ridpass

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *